62 dagar: Är du en taliban?
>> onsdag 3 mars 2010
Morgonvikt: 100kg
Jag har ganska länge tänkt skriva en text/artikel i detta ämne men det har aldrig blivit av. Ganska nyligen läste jag en liknande text som tog upp mycket av det jag tänkt skriva om. Så här kommer i stället en light version av det jag hade tänkt mig.
Det har hänt ett en del väldigt underliga saker i samhället under de senaste åren. Det handlar inte om hur våra politiker en efter en avslöjar sig själva med att besitta en 10 årings intellekt, och det handlar inte heller om hur chefer på toppositioner i samhället roffar åt sig allt som går och gärna lite till. Så har det alltid varit och kommer alltid vara.
Nä, det här handlar om MAT.
Det som har hänt är att folk har börjat engagera i frågor om kost och hälsa och särskilt i samband med viktnedgång på ett helt annat sätt. Ämnet i sig är inget nytt. Man har antagligen sen urminnes tider suttit vid fikabordet på jobbet och diskuterat hur man skall göra för att gå ner de där kilona till sommaren, samtidigt som man glufsar i sig av det gemensamma fikabrödet. Alla möjliga och omöjliga dieter har testats, allt från kaffedieten, banandieten, flygvärdinnedieten till Danska Riskhospitals dieten och någon har tom räknat points med viktväktarna.
Ur detta har det på senare år vuxit sig fram en grupp som utmärker sig särskilt. De har en väldigt stark övertygelse och delar gärna med sig av den till allt och alla. Att dela med sig är kanske fel ord då de oftast är så övertygade att deras lösning är den enda sanna lösningen...
You're either with us, or against us
Man får nästan en uppfattning om att de missionerar. Dvs att de lägger massor av tid och energi på att tala om för alla andra att de minsann gör fel. Jag kan inte låta bli och se ett direkt samband med ett religiöst samfund och religiös fundamentalism. Samtidigt så ger dem sig själva en offerstämpel och att det är så synd om dem, att hela samhället motarbetar dem och etablissemanget är emot dem.
Nyligen grät sektledaren ut i tidningarna över hur knäckt hon var av den negativa publiciteten och den hetsjakt som pågick mot henne.
No shit Sherlock! När den ena grodan värre än den andra, skuttar ut i det fria så bör man inte förvänta sig något annat än att bli utsedd till årets förvillare.
Vilka syftar jag då på, jo...
LCHF är de som väljer att utesluta kolhydrater i kosten. Det jag stör mig på är att, så fort det publiceras något om kost på nätet, är det alltid ett antal LCHFare där och kommenterar. Det spelar mindre roll vad artikeln egentligen handlar om, diskussionen i kommentarerna slutar ändå med att LCHF is the way to go, the only way!
Senast igår var det en artikel i en av de sämre informationsspridarna vi har. Det handlade om att kolhydrater var positivt och givetvis var det LCHFare framme och kommenterade på två sekunder. Artikeln och då särskilt studien som artikeln handlar om, är ett direkt påhopp på deras tro, och måste bekämpas.
Det är nästan så att man kan tro att det finns en organisation bakom detta. Att man sitter i skift och scannar av världens medier, för att snabbt och effektivt kunna sätta in motmedel och förkasta det som skrivits som kan rubba trons grunder.
Sak nummer två som stör mig är att de har kidnappat ett redan etablerat och inkört begrepp, nämligen GI. När Paulun sparkade igång för många år sedan och introducerade GI för gemene man här i Sverige, så handlade det om kolhydraters glukoshöjande effekt. Att äta kolhydrater som ger en långsam höjning av blodsockret är hälsosamt och fördelaktigt för viktnedgång påstår man. Men på senare år har begreppet GI Shanghaiats till LCHFarna och fått en helt ny innebörd. Nu innebär att följa GI-kost att man mer eller mindre inte äter kolhydrater alls.
Det är ju rätt självklart att om man inte äter några inga kolhydrater, så får man inte heller någon nämnvärd höjning av blodsockret, så grundprincipen är ju densamma... men definitionen av GI är:
"The glycemic index is defined as the incremental area under the blood glucose response curve of a 50g carbohydrate portion of a test food expressed as a percent of the response to the same amount of carbohydrate from a standard food taken by the same subject."
Få ihop det om ni kan...
Jag träffade nyligen en person på gymmet som börjat sommardeffen och snacket gick något sånt här (föreställ er en lagom grabbig ton i samtalet och riktigt manliga röster):
jag: "Du har tappat lite, har du börjat deffa?"
mr Bacon: "Jepp! Käkar inga kolhydratera alls, går skit bra"
jag: "Ok, du kör en ketogen diet. Vad har du för upplägg? CKD/ TKD?"
mr Bacon: "Nä jag kör GI"
jag: "WHAT!?!"
Nu är jag kanske lite krass och drar alla LCHFare över en kam men det får man ta. Jag har själv ätit efter en lågkolhydratsprincip när det gick under namnet ketogen diet eller CKD/TKD beroende på hur man la upp kosten och när man välde att äta sina kolhydrater. Detta var långt innan det blev mode och något som var och varannan provar på.
Jag har inget negativt att säga om att äta en lågkolhydratskost i sig. Metoden fungerar bra att använda sig av om man vill gå ner i vikt då hungerkänslorna slås ut helt och man äter relativt mycket protein vilket är bra för att bibehålla muskelmassan. Samt att man äter massor med grönsaker för att försöka få i sig fibrer på något sätt... åtminstone bör man gör det.
Men som alltid handlar det om att man måste äta mindre än det man gör av med om man vill gå ner i vikt. Det spelar ingen roll vad man kallar dieten eller hur extrem man väljer att göra den, vad man får och inte får äta. Äter man för mycket blir man fet!
Den enda dieten som fungerar är den man kan följa. Om det innebär att man utesluter kolhydrater, fine. Men en lågkolhydratskost är en väldigt speciell kost som har sina begränsningar och passar långt ifrån alla.
Jag anser att LCHF är en latsmans lösning. Våra kroppar är gjorda för att kunna ta hand om kolhydrater och att RÖRA på sig. Är man inaktiv och lever ett standard Svenssonliv med fjärrkontrollen fastgjuten i högerhanden, så fungerar inte kroppen som den ska och förmågan att ta hand om kolhydrater försämras. Detta kan leda till en rad negativa konsekvenser och sjukdomstillstånd. Att då äta mindre kolhydrater kan vara en lösning på problemet.
Men om vi istället tränar och är aktiva, stimuleras musklernas upptagningsförmåga av glukos och det är inga problem att äta kolhydrater. Denna träningseffekt finns kvar i flera dagar efter ett pass. Men tyvärr är inte en kvällspromenad runt kvarteret med hunden tillräckligt. Så väljer man att köra en LCHF diet istället för att bli mer fysisk aktiv --> latmanslösning.
Tyvärr är det även alldeles för många som äter en lågkolhydratskost som inte har någon koll alls på vad de får i sig. De har stenkoll på att de inte skall äta frukt, bröd, pasta, ris och potatis. Men resten har de ingen aning om. Kör man en lågkolhydratskost måste man använda sig av kosttillskott! så enkelt är det. Man får en brist på både det ena och det andra, varav det ena inte är särskilt hälsosamt.
Nog om detta. Artikeln som jag läste och som föll mig i smaken är skriven av Martin Berkhan: "Low carb Talibans". Gå gärna in och läs den då den är mycket underhållande och bra skriven. Och givetvis är den full med kommentarer från LCHFare :D
0 kommentarer:
Skicka en kommentar